Åh, det är sååå kallt! Sitter i min soffa med typ 100 tröjor och en filt på mig och fryser ändå.

Aja, jag har ju faktiskt gått fram och tillbaka till stallet i dag så det kanske inte är så konstigt...

I dag red jag Arona igen, och det gick jättebra. Hon är ju rätt stel i sin högersida, men det har verkligen börjat lossna nu. I dag var hon trevlig och lyhörd och jobbade på jättebra. Det tråkiga är ju bara att i morgon är hennes jullov slut, och hon ska tillbaka in i ridskoleverksamheten igen, och kommer säkert stelna till i höger igen.

Red även Compete, som behövde en genomkörare. Dock var jag rätt trött, så det blev väl ett lättare pass där jag lossade och red igenom honom lite.
Dock har han en otrolig förmåga att försöka fuska sig igenom hela ridpasset, så man måste hela tiden sitta och vara uppmärksam, och han är riktigt uppfinningsrik måste jag säga!
Aja, synd för honom då att jag känner honom ganska så väl vid det här laget. Vi har haft honom i familjen nu i 6 år, och från början var han min häst. Det är dessutom jag som har omskolat honom från western och utbildat honom inom dressyr och hoppning, så lilla Compis får nog finna sig i att jobba trots allt;)

Och oj, vad lång tid som har gått sen dess egentligen. Så mycket har hänt och så mycket har förändrats. Kommer ju så väl ihåg dagen som Compan kom till oss. Det var en Januaridag i början av år 2004. Han var en av mina första hästar, och den vi trodde att allt till slut skulle gå okomplicerat med (lång historia...). Compan och jag har haft våra duster, och vi har också haft många roliga stunder. I slutet av våren 2006 blev han i stället mammas häst, för jag behövde en häst med mer kapacitet (en annan lång historia...). Sedan dess har han varit mammas lilla pussgurka:)

Här är en bild från dagen då Compan kom till oss!