det såg fint ut, men ser ut att gå väldigt snabbt :P Är det ett varmblod?

Hej!
Jag fick order om att låta honom springa på lite, så att vi fick upp flytet:) Och det har också ibland en tendens att gå lite fort när jag rider;)

Watch Me är inte ett varmblod. Han kommer från Tyskland och är e. Collin L ue. Concorde
Han är ursprungligen en dressyrhäst, men höll inte riktigt kroppsligt för de högre klasserna, så nu jobbar han på ridskolan, och rids av de lite duktigare eleverna.
Han är ca. 175 cm mkh, och är en vänlig och snäll herre. Ridmässigt har han mycket power, och är väldigt välutbildad. I hoppningen har han visat sig vara riktigt duktig, och han tycker det är väldigt skojigt.


Blog you later!

Åh, det är sååå kallt! Sitter i min soffa med typ 100 tröjor och en filt på mig och fryser ändå.

Aja, jag har ju faktiskt gått fram och tillbaka till stallet i dag så det kanske inte är så konstigt...

I dag red jag Arona igen, och det gick jättebra. Hon är ju rätt stel i sin högersida, men det har verkligen börjat lossna nu. I dag var hon trevlig och lyhörd och jobbade på jättebra. Det tråkiga är ju bara att i morgon är hennes jullov slut, och hon ska tillbaka in i ridskoleverksamheten igen, och kommer säkert stelna till i höger igen.

Red även Compete, som behövde en genomkörare. Dock var jag rätt trött, så det blev väl ett lättare pass där jag lossade och red igenom honom lite.
Dock har han en otrolig förmåga att försöka fuska sig igenom hela ridpasset, så man måste hela tiden sitta och vara uppmärksam, och han är riktigt uppfinningsrik måste jag säga!
Aja, synd för honom då att jag känner honom ganska så väl vid det här laget. Vi har haft honom i familjen nu i 6 år, och från början var han min häst. Det är dessutom jag som har omskolat honom från western och utbildat honom inom dressyr och hoppning, så lilla Compis får nog finna sig i att jobba trots allt;)

Och oj, vad lång tid som har gått sen dess egentligen. Så mycket har hänt och så mycket har förändrats. Kommer ju så väl ihåg dagen som Compan kom till oss. Det var en Januaridag i början av år 2004. Han var en av mina första hästar, och den vi trodde att allt till slut skulle gå okomplicerat med (lång historia...). Compan och jag har haft våra duster, och vi har också haft många roliga stunder. I slutet av våren 2006 blev han i stället mammas häst, för jag behövde en häst med mer kapacitet (en annan lång historia...). Sedan dess har han varit mammas lilla pussgurka:)

Här är en bild från dagen då Compan kom till oss!

Åh, hemma från ännu en härlig dag i stallet:)

Började med att rida Arona, och ta ett par språng med henne. Hon var hur stabil som helst.

Sedan hade jag mitt dokumentärsnack med Camilla, och det var mycket givande.
Skönt att höra att vi har ugnefär samma uppfattning om mina svagheter och styrkor, och att mina mål är realistiska. Jag fick en hel del handfasta tips och råd, och ett par idéer som var riktigt bra. Mer om det när saker och ting har ordnat sig.
Vi kom gemensamt fram till att ett bra mål för mig kan vara att rida svår hoppning när jag fyller 25, så det är det jag satsar mot nu. Detta förutsätter naturligtvis att allt som ska ordna till sig gör det, men eftersom att jag är så odrägligt positiv, så väljer jag nog att hoppas på det:) En sak är i alla fall ganska så säker, och det är att jag har ett antal väldigt spännande år framför mig.

Vidare till träningen med Watch Me.
Det gick såå mycket bättre än i går. Det var som en helt annan häst. Plötsligt var han hyfsat loss och mjuk redan under framridningen, och i hoppningen var han inte alls lika stark som i går, utan han lyssnade fast han var het. De gångerna det strulade till sig var det mestadels mitt fel, det var ivern som spökade som vanligt.
Red en del spännande övningar och avslutade med några språng på 115-120.
Någonstans mitt i fick jag också till ett par filmklipp som jag tänkte dela med mig av. Hoppas att det funkar, jag är inte så teknisk av mig, och fattar inte riktigt youtube...

Nu så fungerar internet igen^^

Såå.. I går kom jag till stallet runt halv fem, och skulle egentligen träffa Camilla, men hon hade glömt bort det, så vi tar det i dag i stället.
Eftersom jag fick lite tid över så ville de att jag skulle rida igenom en av ridskolehästarna, Arona, en snabbis innan hoppträningen. Gjorde detta och hon gick helt ok, lite fladdrig bara.

Sedan var det ju dags för hoppträningen, och jag red hästen Watch Me, ridskolans största häst, och även bäst på att hoppa av ridskolehästarna. Hade aldrig hoppat honom förut, och visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig.
Kan väl sammanfatta det med att det är vääldigt mycket häst. Han var väldigt på och taggad, och ganska stark, och lite smått okänslig i munnen. Och sen att jag egentligen är lite för liten för honom (tänk myra på elefant) gör ju inte saken bättre. Det gick rätt hackigt i början, men i slutet när jag vant mig lite mer fick vi in flytet lite bättre.
Det var väldigt kul att hoppa en så pass säker häst. Jag har ju en tendens att bli uppsatt på osäkra hästar, men Watch Me är inte sådan. Mot slutet låg hindren på ca 110, och fast att det inte är någon enorm höjd så är jag allt för van vid att hästarna jag rider börjar tveka då. Men Watch Me skuttar över det som om det vore en sockerbit, och det var så himla skönt att bara kunna slappna av och ha kul, utan att oroa sig för att plötsligt hamna mitt i hindret.

Sen fick jag också lite av en uppenbarelse.
Jag har länge haft problemet att jag börjar "fippla" för mycket i anridningen, vilket gör att jag dels stör hästen och dels så kommer vi fel. Jag jobbar ständigt med att bli mer jämn i anridningen och det går bättre och bättre.
Men jag har hela tiden varit övertygad om att jag är dålig på avståndsbedömning i och med att jag kommer fel så ofta, men i går insåg jag att jag i själva verket inte alls har några större problem med avståndsbedömningen, det är fipplandet som är det stora problemet. När jag gör som man ska göra, och inte fipplar i anridningen, så blir det inte alls några konstiga språng.


Här är övningen som vi red i går:

Halloj!

Jag kan ju inte undgå att lägga märke till att det trots allt finns några personer som kollar in här;)
Då jag inte tror att alla ni känner mig, så tänkte jag att jag skulle kunna blogga lite om något ni väljer, om det skulle finnas önskemål om det:)

Ämnen som jag skulle kunna blogga om är:

Mitt tidigare hästliv

Mitt framtida hästliv

Mina åsikter om bett, hjälptyglar etc.

Mina åsikter om foder

Min önskehäst

Mina ryttarförebilder

Tips och råd om hästköp

Hästutrustning - Mina favoritmärken och prylar


Om det låter intressant så tycker jag att ni ska slänga in en kommentar:)
Och självklart får ni föreslå andra ämnen.

Ha det bra!

I dag har jag inte så mycket roligt att bjuda på, så i stället ska jag försöka reflektera lite över mina svagheter och styrkor som hoppryttare.
Det är viktigt att reflektera över sin egen ridning, och kunna se sig själv från ett utomståendeperspektiv. Man måste lära sig att analysera sina misstag så att man kan jobba konsekvent med att rätta till dem. Men man ska också kunna se sina styrkor, och kunna ge sig själv komplimanger.
Så, här är min uppfattning av mig som ryttare:

Först kanske lite styrkor:
* Lugn och tålamod. Som ryttare är jag ganska lugn och tålmodig. Detta går väldigt bra ihop med min tendens att föredra heta och lite svåra hästar.
* Problemlösarattityd. Det finns inte mycket som får mig så engagerad som när ett problem uppstår, och jag tycker det är väldigt kul att jobba med hästproblem. Det kan vara både det ena och det andra. Som att hästen är stel i en sida, eller att den bockar i galoppfattningar...
* Mångsidig. Även fast hoppning är det jag lever och andas för, så tycker jag att det är riktigt kul att rida dressyr. Jag föredrar också omväxling när det gäller var man rider.
* Is i magen. Utvecklat under åren.
* Lätt för kritik. Jag har lätt för att ta till mig kritik, och även lätt att ge mig själv kritik.

Och så klart har jag också svagheter:
* Sitsen. Jag har en typisk "hoppryttarsits", dvs jag sitter framför allt aningen framåtlutad och kutar lätt med ryggen. Detta jobbar jag så klart aktivt med.
* Iver. Jag har en tendens att bli lite för ivrig när det är hoppning inblandat. Det visar sig i att jag börjar slarva, framför allt med vägar och ridningen i svängarna. Det är också tydligt när jag rider omhoppning. Jag brukar dock skärpa mig när ridläraren ryter till;)
* Ringrostighet. Det var ett tag sedan jag verkligen var i farten. Jag har ju ett förflutet som innehållit ett antal egna hästar, och mycket ridning för instruktör. Nu för tiden rider jag mest andras  hästar och lite ridskolehästar, och däremellan har jag haft ett litet uppehåll. Så klart har jag blivit ringrostig, och det visar sig mycket i anridningen till hinder, jag har tappat flytet lite, och även blivit sämre på avståndsbedömning.
* Självkritisk. Jag har en tendens att bli allt för självkritisk, och i stället för att analysera mig själv så börjar jag nedvärdera mig själv.

Min största styrka som person: Min odrägligt positiva inställning!

Sådär, nu ska det bli spännande att se vad Camilla säger i morgon, då detta kommer beröras lite:)
Gör gärna detta själva, men akta er för att bli för självkritiska. ALLA ryttare har styrkor!

Kanske kan jag få någon att filma i morgon när jag rider...
I alla fall så bjuder jag på en bild.
I dag får det bli lite nostalgi.
Denna bilden är från när jag precis fyllt fjorton (på dinosauriernas tid ugnefär...) och var och provred en häst som senare bodde hos oss en kort tid:)



(tog lite tid med bilden, men nu så)

Nu har det nya året börjat, med buller och bång, och vad passar inte bättre än en renovering av bloggen?

Det här året kommer innebära en del förändringar för min del, och så klart ska det speglas i bloggen.
Från och med nu ska jag försöka bli seriösare. Hösten har ju till stor del handlat om att testa, och se om jag verkligen är inne på rätt spår, men jag känner mig så pass säker på det nu så att jag vill börja göra allvar av saken.
Jag tänker också blogga oftare och bjuda på bilder och filmer om jag kan.
Om det skulle bli så att fler folk som inte känner mig så bra börjar läsa den här bloggen ska jag naturligtvis presentera mig lite mer ingående, och berätta om mitt tidigare hästliv och mina mål, men i nuläget känns det överflödigt.

I morgon ska jag dra mig bort till TRK och glo på hopptävlingar. Skulle eventuellt varit med själv, men det blev inte så i och med att jag inte har hoppat den tilltänkta hästen innan.
På måndag och tisdag däremot blir det hoppning för fullt, då jag ska vara med på TRK´s jullovshoppkurs med Watch Me.

På måndag ska jag även intervjuva Camilla för mitt projektarbete. Vi ska prata om dels tränarens betydelse för framgången, och dels målsättning och mina mål. Ska bli spännande.

Nu ska jag gå och handla! Hej svejs!