I dag har jag inte så mycket roligt att bjuda på, så i stället ska jag försöka reflektera lite över mina svagheter och styrkor som hoppryttare.
Det är viktigt att reflektera över sin egen ridning, och kunna se sig själv från ett utomståendeperspektiv. Man måste lära sig att analysera sina misstag så att man kan jobba konsekvent med att rätta till dem. Men man ska också kunna se sina styrkor, och kunna ge sig själv komplimanger.
Så, här är min uppfattning av mig som ryttare:

Först kanske lite styrkor:
* Lugn och tålamod. Som ryttare är jag ganska lugn och tålmodig. Detta går väldigt bra ihop med min tendens att föredra heta och lite svåra hästar.
* Problemlösarattityd. Det finns inte mycket som får mig så engagerad som när ett problem uppstår, och jag tycker det är väldigt kul att jobba med hästproblem. Det kan vara både det ena och det andra. Som att hästen är stel i en sida, eller att den bockar i galoppfattningar...
* Mångsidig. Även fast hoppning är det jag lever och andas för, så tycker jag att det är riktigt kul att rida dressyr. Jag föredrar också omväxling när det gäller var man rider.
* Is i magen. Utvecklat under åren.
* Lätt för kritik. Jag har lätt för att ta till mig kritik, och även lätt att ge mig själv kritik.

Och så klart har jag också svagheter:
* Sitsen. Jag har en typisk "hoppryttarsits", dvs jag sitter framför allt aningen framåtlutad och kutar lätt med ryggen. Detta jobbar jag så klart aktivt med.
* Iver. Jag har en tendens att bli lite för ivrig när det är hoppning inblandat. Det visar sig i att jag börjar slarva, framför allt med vägar och ridningen i svängarna. Det är också tydligt när jag rider omhoppning. Jag brukar dock skärpa mig när ridläraren ryter till;)
* Ringrostighet. Det var ett tag sedan jag verkligen var i farten. Jag har ju ett förflutet som innehållit ett antal egna hästar, och mycket ridning för instruktör. Nu för tiden rider jag mest andras  hästar och lite ridskolehästar, och däremellan har jag haft ett litet uppehåll. Så klart har jag blivit ringrostig, och det visar sig mycket i anridningen till hinder, jag har tappat flytet lite, och även blivit sämre på avståndsbedömning.
* Självkritisk. Jag har en tendens att bli allt för självkritisk, och i stället för att analysera mig själv så börjar jag nedvärdera mig själv.

Min största styrka som person: Min odrägligt positiva inställning!

Sådär, nu ska det bli spännande att se vad Camilla säger i morgon, då detta kommer beröras lite:)
Gör gärna detta själva, men akta er för att bli för självkritiska. ALLA ryttare har styrkor!

Kanske kan jag få någon att filma i morgon när jag rider...
I alla fall så bjuder jag på en bild.
I dag får det bli lite nostalgi.
Denna bilden är från när jag precis fyllt fjorton (på dinosauriernas tid ugnefär...) och var och provred en häst som senare bodde hos oss en kort tid:)



(tog lite tid med bilden, men nu så)